Stefan Arvidsson försöker i Draksjukan göra två saker: ge en möjlig definition av vad en myt är, och sedan utifrån detta diskutera hur sagocykeln om Nibelungarna tolkats av tre olika personer: germanisten de Vries, kompositören Richard Wagner och författaren J.R.R. Tolkien.

Det visar sig att författaren anser att Wagner lyckades höja upp sin Ring-tetralogi till myt, vilket paradoxalt nog nästan skulle ta kål på den när nazisternas omfattande av den gav den en mycket dålig bismak. Tolkien, å andra sidan, sägs ha misslyckats fatalt, vilket kan förefalla märkligt med tanke på hur uppskattad han är och hur ofta hans verk kallas just »mytologi«, men Arvidsson bortförklara detta som att han visserligen har skapat ett kulturellt relevant begrepp, men det ses inte på som ett rättesnöre; ingen försöker leva hobliv annat än som hobby.

Boken är dock inte problemfri; det finns luckor i kunnandet: »skriven 1943, alltså förre[sic] Stalingrad och el Alamein«, möjligen på grund av att han ser det han vill se: »denna extremt påkostade, högteknologiska filmatisering[d.v.s Peter Jacksons]« (Filmerna kostade 280 miljoner dollar, och det finns gott om betydligt dyrare filmer).

Boken är i alla fall läsvärd, främst kanske för det inledande kapitlet som diskuterar myter, men även i viss mån för att den diskuterar Tolkiens verk utifrån den teori för myten han själv skapat, och den moral han vävt in i det. ( )